k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år. Related Paintings of k. e. jansson :. | Self portrait, | Feliciana Bayeu | Spinner by the Sea | The little girl in the blue Sofa | Martydom of St.Maurice and the Theban Legions | Related Artists: Aleksander Uurits (May 12, 1888 - August 10, 1918) was an Estonian painter and graphic artist.
Joseph PaelinckBelgian Painter, 1781-1839, Flemish painter. The son of a farmer, he studied at the Academie in Ghent. He exhibited for the first time in 1802 at the Ghent Salon, then left for Paris where he was admitted into Jacques-Louis David's studio. In 1804 his Judgement of Paris (Ghent, Mus. S. Kst.) obtained a prize at the Ghent Salon. The first of numerous commissions that followed was for St Colette (1806; Ghent, St Baaf), which was in keeping with the contemporary Historicist vogue. In 1808 he was commissioned to paint a portrait of the Empress Josephine (Ghent, Mus. S. Kst.), and in the same year the town of Ghent granted him an allowance for four years of study in Rome where, with other former pupils of David, he took part in the decoration of the Palazzo del Quirinale; his contribution, Augustus Ordering the Adornment of Rome, is untraced. While in Italy he also painted a Neo-classical Invention of the Cross (1812; Ghent, St Michel), inspired by Raphael. In 1812 he returned to Ghent and in 1815 moved to Brussels to paint the portrait of William, Prince of Orange (1818; Brussels, H?tel de Ville). He painted several religious subjects, including a Crucifixion (1817; Sleidinge, St Joris) and the Disciples at Emmaus (Everghem Church), which have links with the 17th-century French tradition. Among the portraits he executed in this period is the Snoy Family Antropov AlekseiRussian, 1716-1795
|
|
|